Anne-Lie Kinnunen har avlidit ( 15 maj)
vilket medför att Stockholms Operettensemble
upphör med sin verksamhet.
ANNE-LIE KINNUNEN
Operettsångerskan och teaterchefen Anne-Lie Kinnunen, Sundbyberg, har avlidit i en ålder av 73 år.
Närmast sörjande är maken, konstnär Rudolf Schmidberger samt sonen, operasångare Michael Schmidberger.
Anne-Lie föddes i finska Kemi den 10 juli 1936 och kom som ungt krigsbarn till Värnamo.
Anne-Lie genomgick en gedigen sångutbildning vid Musikhögskolan och Kungliga Operaskolan i Stockholm. Sedan fortsatte hon med studier vid Akademie für Musik und darstellende Kunst och Operaskolan i Wien samt registudier i Wien hos professor Josef Witt.
Anne-Lie var engagerad vid olika teatrar i Österrike, Tyskland, Finland och Sverige.
Hon debuterade 1959 som Lisa i Grevinnan Mariza på Stora Teatern i Göteborg och fick sedan huvudrollerna i Csardasfurstinnan, Cirkusprinsessan och Glada Änkan.
Anne-Lie har sedan dess gestaltat ett 60-tal roller inom operett, musikal och opera.
Hon har medverkat i film-TV och radio och fick mottaga Dagens Nyheter På Stans guldkänga 1984 för sina kulturella insatser. Anne-Lie var grundare, konstnärlig och verksamhetsledare för Stockholms Operettensemble sedan starten 1979 och har med framgång regisserat de senaste uppsättningarna av Vita Hästen, Den Glada Änkan, Kiss me Kate, Tiggarstudenten, En Valsdröm, Sista Valsen, Wienerblod, Cirkusprinsessan, Csárdásfurstinnan, Fågelhandlaren, Viktorias Husar, Läderlappen och Grevinnan Mariza.
I filmerna Kejsaren (1979) och Klassfesten (2002) medverkade Anne-Lie i mindre roller.
Sista gången som Anne-Lie stod på scen var vid premiären av ”Minnenas Kavalkad” hösten 2009.
Alla somrar tillbringade Anne-Lie på Hallwylska Palatsets gård med Operett och Operakonserter. Även i år hade hon börjat att planera verksamheten för sommaren och även planer för operettkonserter under hösten på Boulevardteatern och Nybrokajen 11.
Telefonen är tyst
Efter att under många år nästan dagligen haft telefonsamtal med Anne-Lie om hjälp med marknadsföring, programförslag, kontakt med pressen, programproduktion, annonslayout, hemsida på internet, fotografering och stödföreningens verksamhet så är telefonen plötsligen tyst.
Anne-Lie var en stor idealist och öppen person och visste vad hon ville. Hon höll ihop en stor grupp sångare och musiker som tack vare henne hade arbetstillfällen. Anne-Lie såg till att behålla den klassiska stilen av operetten och fördömde alla nymodigheter. Vid de årliga julfesterna som anordnades för stödföreningen och Strauss-Sällskapens medlemmar var Anne-Lie både kallskänka, sångerska och organisatör.
Samtidigt som jag satt och lyssnade på en Operettkonsert i Austerlitz i Tjeckien gick operettens primadonna och eldsjäl ur tiden.
Ordförande Svenska Strauss-sällskapet
Vice ordförande Stockholms Operettensemble Stödförening
Leif Johannisson
Operettsångerskan och teaterchefen Anne-Lie Kinnunen, Sundbyberg, har avlidit i en ålder av 73 år. Närmast sörjande är maken, konstnär Rudolf Schmidberger, samt sonen, operasångare Michael Schmidberger, vänner och kollegor.
Anne-Lie föddes i finska Kemi 1936. Hon kom till Värnamo som ung och arbetade i skivaffären som sålde Elvisplattor, men Anne-Lies hjärta klappade i trefjärdedelstakt. På Akademien i Stockholm och Wien studerade hon sång, när studiekamraten Rudolf friade.
Sonen Michael fick även han vokal talang.
Anne-Lie debuterade 1959 som Lisa i Grevinnan Mariza på Stora Teatern i Göteborg och blev sen Csardasfurstinnan, Cirkusprinsessan och Glada Änkan med hela Sverige. 1979 grundades Stockholms Operettensemble med uppgift att bevara den klassiska operetten, vilket Anne-Lie gjorde med den äran. I 30 år ledde hon det turnerande sällskapet, där Jarlateatern och Boulevardteatern i Stockholm blev hemmascener och hon skapade arbete för en fyrtio-hövdad yrkeskår under varje säsong.
Hallwylska palatsets sommarkavalkader hade Anne-Lie som primus motor i ur och skur. Hon vägrade modernisera operettgenren med fekalt sexuella och feministiskt anakro-nistiska inslag. Anne-Lie hade äkta finsk sisu på och bakom scenen med en osviklig yrkesdisciplin och publiklojalitet.
Hennes stora kulturgärning - ofta i ett tufft ekonomiskt klimat - skedde under alla år utan offentlig finansiering. Som hos varje sann teaterdirektör mulnade hennes humör något runt den 25:e i varje månad, då det var dags för löneutbetalning, men munterheten återkom. Man gick fram till fru teaterdirektören i turnébussen och inkasserade sitt gage kontant.
Med en enorm repertoarkännedom behärskade hon mängder av roller och sångtexter. Hon tog sitt uppdrag på stort allvar, men kunde även se med humor på sin primadonneroll.
Teatersverige kommer att för evigt minnas en Operettens och Wienervalsernas drottning. Bestämd, beslutsam och stundtals barsk. Men alltid rättvis, rak och rättfram. Vad händer nu med den klassiska operetten i Sverige, när eldsjälen har slocknat?
MATTIAS ENN
estradör och sångare
Anne-Lie Kinnunen
Anne-Lie Kinnunen har som tidigare meddelats avlidit i en ålder av 74 år.
Lördagen den 15 maj tystnade en av våra stora eldsjälar för operettens fortlevnad i Sverige, Anne-Lie Kinnunen. Utrustad med någonting som vi i Sverige närmast kallar för finsk sisu utkämpade hon en Davids kamp mot Goliat, inte bara för att hålla operetten vid liv utan lika mycket en kamp för sin hälsa.
Hon föddes 1936 i Kemi i Finland. Vid 13 års ålder fick hon tbc, men tillfrisknade och följde efter föräldrarnas skilsmässa med sin mor till Värnamo i Småland där modern gifte om sig.
Anne-Lie Kinnunen utbildade sig hos sångpedagogen Anna-Carolina Edholmer. Hon gjorde framsteg och vann en sångtävling i Värnamo för unga talanger vilket öppnade vägen för medverkan i det omåttligt populära tv-programmet ”Stora famnen” 1959 och debut på Stora teatern i Göteborg i operetten ”Grevinnan Mariza”.
Hon insåg dock att hennes sångteknik inte var färdig och styrde kosan mot Stockholm och Operahögskolan.
I mitten av 60-talet reste hon till Wien och studerade sång och regi vid Opernschule. I denna romantiska stad väntade även kärleken, den blivade maken Rudi Schmidberger, då sångstuderande i basfacket. Paret gifte sig och sonen Michael föddes 1967. Han är i dag en av våra yngre lovande bassångare.
I slutet av 60-talet kom familjen till Sverige.
Vid en utsåld operettkonsert på Jarlateatern i Stockholm frågade Anne-Lie Kinnunen publiken om de ville att hon ska starta ett operettsällskap. Publiken vrålade ”Jaaa”, och därmed var Stockholms operettensemble född.
Med sin okuvliga energi och sin kärlek till operettens odödliga musik sätter hon i gång och får genast sångare som Rolf Björling, Ann-Charlotte Björling, Berith Bohm med flera att ge glans åt föreställningarna.
Som primadonna gjorde Anne-Lie Kinnunen sitt bästa för att ge liv åt alltifrån ”Glada änkan” till ”Kiss me Kate”.
Eftersom de flesta sponsorer i dag lider av politisk korrekthet och i sin enfald inte tror att denna konstform är ”inne” har Kinnunen fått kämpa med makthavare och kulturpersonligheter (som aldrig besökte hennes föreställningar) och med knappa medel fått förlita sig på biljett-intäkter.
Jag hoppas innerligt att hennes publik och hejarklack (som jag själv tillhör) ska minnas hennes oförtröttliga kamp. Det finns flera hundra kunniga sångare i Stockholms operettensemble som med kraft kan fortsätta hennes arbete.
Jag kommer att stödja dessa.
Siv Wennberg hovsångerska
Annelie Kinnunen har gått bort vid 73 års ålder. Hon är saknad förutom av sin man Rudi Schmidberger och sonen Michael Schmidberger av en stor och hängiven operettpublik i Sverige.
Annelie var utbildad vid Musikaliska akademien och Operahögskolan i Stockholm samt Operaskolan i Wien där hon också träffade sin man. Hon grundade tillsammans med fyra andra operettentusiaster Stockholms operettensemble 1979 och var verksam ända in i det sista som ensemblens ordförande och eldsjäl.
I ett trettiotal somrar gav Annelie och hennes operettensemble mycket uppskattade operett- och operaföreställningar på Hallwylska museets innergård och blev som en institution på museet. Det var alltid ett säkert tecken på att sommaren var på väg när vi började höra hur ariorna repeterades ute på gården. Föreställningarna lockade sommar efter sommar en trogen publik som bänkade sig framför scenen under en bar himmel. Regniga somrar kunde förstöra flera kvällar och ibland var Annelie tvungen att ställa in i sista minuten. Det måste ha varit nervöst och ansträngande att vara teaterdirektör under sådana omständigheter som inte gick att påverka, men hon var trots detta alltid lika entusiastisk och positiv. Det är en bragd att hon utan större bidrag eller sponsorer kunde driva en så omfattande verksamhet som Stockholms operettensemble hade från år till år.
Vi på Hallwylska museet minns också Annelies omtanke om oss i personalen - varje sommarsäsong avslutades med en gemensam fikastund då Annelie kom med en eller flera frukttårtor till personalen. Vi kommer att sakna henne, hennes härliga rättframma humor och den energi som hon alltid utstrålade.
HELI HAAPASALO
museichef, Hallwylska museet